Ironman Frankfurt gick nästna som jag hade förväntat mig.
Reste ner med en kropp som inte var helt med på noterna, men jag simmade på personbästa och
helt enligt plan. Vilket jag är jättenöjd med, vet att jag kan simma ännu bättre bara jag
ställer mig lite längre fram på simniningen.
Sen gav jag cyklingen 10 mil och en riktigt ärlig chans, men nedre delen av ryggen och rumpan
pallade inte riktigt med. Efter två mil med för mycket smärta och tårande ögon så rullade jag
av banan och in på hotellet och tog en varm dusch innan jag gick ner och hejade på mina klubb
kamrater som gjorde grymma prestationer.
'Visst är jag både ledsen och besviken, men ändå glad att jag tog rätt beslut.
Man blir framförallt ledsen över alla den tid man lagt ner och de man fått prioritera bort
för att göra sitt livs lopp och så lyckas man inte.
Men jag är välidigt lycklig över att jag har världens bästa coach och fru som stöttade mig till
100% i mitt beslut.
Nu ska jag försöka få ordning på ryggen och kramperna och ladda om till Ironman Irland.
Skam den som ger sig eller inte försöker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar