2 dagars vila 1 dags jobb.

Torsdag och Fredag hade jag vilodag på, det var tänkt att jag skulle simma på Fredagen men det blev helt enkelt inte så. Inget och stressa upp sig över.

På Torsdagen snurrade jag runt på stan och handlade lite saker på apoteket, löplabbet osv. Trodde jag hittade allt jag skulle ha med mig ner till Kalmar.

Fredagen flöt förbi med lite småfix och mycket vila. Känns riktigt skönt att bara få vila och slappna av och bara ta det lite lugnt. Vila har annars inte varit min starka sida.

Stick to the plan, säger boken/planen, vila så vilar man.

På lördagen ringde klockan tidigt, då var de bara att hoppa ur sängen, idag skulle de tränas. Planen var att träna på morgonen, det blev inte så. Morgonen/förmiddagen ägnades i stället åt shopping på stan med hästen.

Jag hittade en grym skepparkavaj och ett par grå chinos, lite skumpa och några praliner, Hästen var på jakt efter en klänning till Kalmar banketten, det gick det sämre med. (Hon har dock redan en klänning hon är dundervacker i).

Dagens träningspass bestod av:

60 min Hård cykel på trainern, kändes lätt och skönt att få trycka på lite.

30 min lite hårdare löpning i 5 min/km tempo, snabb fart för att vara mig.

Kände mig både pigg och lätt i kroppen under båda momenten, känns som att formen är på god väg, hoppas toppen inte hinner gå över tills det är dags.

De småregnade under löpning och luften kändes så där somrigt fräsch, tror den Svenska sommaren är tillbaka i Sverige.

Nu ska jag ta och packa lite för morgondagens avresa ner till de förlovade landet Kalmar.

Är/tänker man negativt om man väljer att inte ignorera de negativa?

Har suttit och läst massa bloggar på nätet och snackat med massor med folk och ibland blir jag lite förundrade över mig själv och börjar givetvis att fundera.

Är/tänker man negativt om man väljer att inte ignorera de negativa?

Är det bra att ignorera alla negativa tankar och idéer? Personligen tror jag inte det, känns som att negativa tankar/idéer inte ska försummas. Utan allt negativt ska funderas igenom analyseras och arbetas bort och slutligen slängas bort.

Känns lite som att folk ljuger för sig själv eller andra, när dom är lite väl positiva.

De där är inga problem, det är bara att köra, jag känner mig väldigt nervös/klart jag inte är nervös osv.

Till och från dyker de upp negativa/tvivel tankar och funderingar i mitt huvud.

Kommer jag få ont i rumpan av min sadel? Är de bäst att köra tvådelat eller heldräkt i Kalmar? Kommer jag kunna äta som jag ska på cyklingen? Kommer de rycka och kännas läskigt att cykla med högprofils hjul? Har jag gjort tillräckligt på jobbet? Hur kommer de gå i Kalmar?

Är det rätt att bara strunta i dessa tankar, pga att man inte ska vara negativ, eller ska man analysera dom och eliminera dom.

jag tror på de senare. Analysera bryt ner och få bort problemet, de finns nog med tankar och idéer i skallen, så varför behålla eller förneka de dåliga.

• jag har skaffat en ny sadel för att inte få ont i rumpan, och cyklat med den ett tag, så jag är helt säker på att jag slipper rumpont.

• Det blir tvådelat i Kalmar, jag har frågat runt och läst massa på nätet, och på långa distanser så rekommenderar folk att man kör tvådelat så att eventuella toa besök går snabbare (det är en lång dag, allt kan hända).

• Kommer att köra på Snickers som bars/mat + lakritsgodis för att få i mig den energi jag behöver + energigels. Bättre att äta något man gillar än att försöka tvinga i sig något man borde ha i sig. Båda är ju energi.

• Beställde tävlingshjulen tidigt på säsongen så jag har kunnat köra in mig på dom, visst rycker de i framhjulet ibland, men ju mer man kört på dom ju mindre läskigt är det.

• Jag pratade ut med min chef på jobbet ang att jag ibland kände att jag inte gjorde tillräckligt, som tur var, tyckte han att jag gjorde ett bra jobb.

• De kommer gå jättebra och jag kommer att ha jätteroligt.

Försök att hitta svaren på dina egna frågor, så slipper du lägga energi att fundera över dom. anta inte och chansa inte.

Knowledge is power! oavsett om de gäller tävling träning eller det stora livet.

Våga tänka på de negativa och gör något åt de/dom/det.

Var realist i stället för frikyrkligt positiv!

Finns formen där? Någonstans långt inne.

Igår vart de simning IGEN, ska väl inte klaga allt för mycket, men fick lite känslan av vad gör jag här igen? Gårdagens 3500 meter hade tagit på simkrafterna. Men de var inte så mycket att oja sig över. Kändes som jag simmade riktigt långsamt idag, men jag gick runt varvet på ca 28 min Björn var lite snabbare som vanligt.

Har känt mig lite halvseg hela veckan, sovit lite knackligt pga av jouren plus att jag själv slarvat lite med att gå och lägga mig i tid. Men ett brickpass stod på schemat, så det var bara att slänga upp cykeln på trainern och sätta sig och köra och vad jag körde.

All trötthet var som bortblåst, jag hittade snabbt fokuset och började pumpa på. Tycker att det kan vara lite svårt att hålla fokus och fart uppe ibland när man sitter på trainern, det är lätt att tankarna vandrar iväg och benen slöar till sig.

När 1 timme och 45 minuter cykel var avverkat så hoppade jag i skorna för att bege mig ut och springa.

Trodde att de skulle gå lite segt iom att jag legat på så bra på cykeln, men även här så lyste tröttheten med sin frånvaro och benen trummade på i bra tempo. 38 min löpning mer eller mindre flöt förbi, men jag ska inte sticka under stolen med att jag var ganska trött när de väl var klart.

Kan det vara så att vilan givit resultat och att formen finns där någonstans långt inne?

Jag hoppas iaf de.

Dagens mat vart Pyttipanna med två ägg och keso + knäckebröd och den obligatoriska husmanskost drycken FOLKÖL.

Hjärnspöken och förhoppningsvis lösningen.

Redan för två år sen när jag gick med i klubben så var mitt mål ganska klart. En Ironman inom 2 år, första året var lockande och det var många nybörjare som skulle testa, men jag vågade inte riktigt ta steget.

Nu såhär i efterhand är jag riktigt glad över det, jag kan nämligen till och från börja undra och tvivla på vad jag gett mig in på, även om jag hade en grymt rolig säsong i ryggen som på något sätt borde bekräfta mina triathlonfärdigheter, även om farten saknas så finns ju viljan och drivet där. Varje gång jag tävlar så har jag dunder roligt även om det inte riktigt går som planerat.

Så jag vet inte riktigt vad jag är rädd för, antar att jag är rädd för att totalt misslyckas och bli tvungen att bryta. Pressen blir ju inte mindre pga att hela detta år har cirkulerat kring Kalmar tävlingen, mer eller mindre. Ju mer man satsar ju mer har man att förlora.

Både jag och Emelie har gjort stora uppoffringar av olika slag. Och jag kommer vara evigt tacksam att Emelie har stöttat mig så mycket som hon gjort i min strävan mot mitt mål.

Kanske lite därför man är rädd att misslyckas, jag genomför ju inte tävlingen enbart för mig, utan även för Emelie och alla andra som jag försummat under tiden av träning och tävling.

Men misslyckas kommer jag vägra att göra, jag ska komma runt på ett eller annat sätt. Det är väl som min klubbkamrat Stoffe säger, runt kommer du alltid. Men man vill ju alltid mer än att bara komma runt, så målet för årets tävling är att komma runt och ha jävligt skoj under tiden jag gör det.

Strategin är enkel för dagen (planen för att inte misslyckas).

Simning: Ta mig runt utan att göra av med allt för mycket energi, hitta ett jämt och lugnt tempo och tuffa på. Redan här är det viktigt att jag gör mitt race.

Växling : Lugnt och metodiskt

Cyklingen : ta de relativt lugnt första 30 min av cyklingen, hitta rytmen och börja trumma på. Se till att börja äta enligt schemat och sen äta regelbundet under hela cykelmomentet. Kommer helt och hållet att låta pulsen bestämma farten. Har följt Stoffes råd och tagit bort hastighetsvisningen från min Garmin 705`a, den visar bara distans, puls och tid.

Växling : Lugnt och metodiskt

Löpningen: Ska försöka njuta av detta moment så mycket jag bara kan, och framförallt se till att inte öppna i ett för snabbt tempo. Har en fart jag siktar på att hålla och ska försöka hålla den igenom hela löpmomentet. Hoppas att squeezy`s energigel ska hjälpa mig genom de djupa dalarna och att publiken ska vara de höga topparna.

Kvällen: En bal på Slottet! Eller iaf i Kalmarsalen. Hoppas att jag har ork och krafter att delta på denna väldigt välarrangerade tillställning.

Simning och pannkakor.

Vaknade efter en alldeles för kort natt, tror jag totalt sov runt 6 timmar. Hade både svårt att somna och svårt att vakna.

Dagens jobb flöt på utan några större strapatser eller missöden, så det var inge större problem och springa iväg hemåt när väl klockan blev fem.

Skulle möta upp Emelie aka hästen uppe på Liljeholmstorget för att kolla lite snabbt i gallerian om det fanns någon väska till henne vi kunde köpa. Hon behöver en ny resväska till bland annat Kalmar som första resmål. Vi hittade tyvärr ingen väska, men jag hittade en ny keps, alltid något.

Sen var de simning med B jörn som stod på schemat, två varv grunt trekantssjön, vilket vi avverkade på 58 min, B jörn var ju iofs någon minut snabbare än mig. Men det är ju som vanligt.

Kändes ganska tungt att simma idag, vet inte riktigt om det var pga av att jag sovit lite eller om jag bara hade en lite sämre träningsdag än vanligt, men runt kom jag ju iaf.

Kvällen avslutades med banan och jordnötssmörspannkakor, med hallon och grädde.

Nu ska kaffet drickas upp, och sen är det bums i säng.

Matlagning till tonerna av Nick Cave.

Dagen började med att jourtelefonen ringde, och jag fick kliva upp och jobba lite. Även om de inte var någon fara på taket så vaknar man med ett lätt adrenalin påslag (ingen bra start på dagen).

Nu när jag ändå vart väckt så var de ju lika bra att försätta och vara vaken.

Åt frukost och drack en kopp kaffe, började skriva på race rapporten från Sövde och tog de lugnt i största allmänhet, kollade lite på reprisen från gårdagens etapp av Touren + dagens.

Sen var de dags att åka över till Björn för lite datormeck, hans dator hade sagt upp sig och helt sonika slutat fungera. Vi hittade ganska snabbt att det måste varit nätdelen i datorn som brunnit, ett nytt är beställt och ska installeras på torsdag. Tanken var att vi skulle simma en sväng, tyvärr glömde jag badkläderna hemma. Så de får bli vilodag och simning i morgon i stället.

Planen var att jag skulle laga spenatpaj i kväll, men de var slut på färskspenat nere på Konsum. Hittade två påsar Ruccolasallad som fick fungera som ersättare för spenaten.

Ska bli gott att få äta lite god mat, kolla på en film och sova tidigt idag.

Pajen jag gjort hittar ni receptet på nedan. Obs pajen måste lagas till tonerna av Nick Cave.

Pajdeg.

100 gram smör

2 dl valfritt mjöl

3 matskedar vatten

salt

en äggula

Fyllning

Roccolasallad

Körsbärstomater, kläm ut kärnorna (låten Red right hand passar bra här)

Chevreost

2 ägg + en äggula

2 dl mjölk

Svartpeppar

Salt

Rostade pinjenötter

Vitlök

Lök

Låt pajen svalna + sätta sig innan ni serverar den med en färsk och krispig sallad.

Hoppas Emelie gillar pajen även om de är Getost i den.

Trainern -en jourteknikers bästa vän.

Har jour för andra gången denna månad, svårt att få ihop schemat nu när alla har semester.

Jour = inga långa cykelpass i obygden, men ett brickpass stod på schemat. Så det var bara att tvätta av alla äckliga flugor som fastnat på cykeln under transporten från hem från helgens tävling och slänga upp den på trainern.

Upplägget: 45 min cykling + 15 min löpning ggr 3.

Det är lite väl tråkigt att sitta på trainer tre timmar i sträck i detta fina väder, så de går lite lättare om man delar upp de i tre block med lite härlig bricklöpning i mellan.

Första setet kändes lite halvjobbigt + att jag hade lite svårt att komma i gång, men efter löprundan släppte de, blir lite lättare när man kan tänka, bara 2 rundor kvar :)

Tryckte på helt ok under cykelseten och såg till att hålla pulsen uppe. Sprang med lätta steg och lite för snabb fart, kroppen kändes både lätt och pigg under löpdelen.

Kvällen avslutades med picknick och häng nere vid trekants sjön med Johanna och Sebastian, och Emelie. Sebbe fyllde år. Skön och väldigt soft kväll, även om vädret kunde varit lite bättre.

Planen var att simma 2 varv i nere i Trekanten.

De vart ju inte riktigt så, möte upp med Björn och Maths nere i sjön, just som vi skulle göra oss i ordning och hoppa i vattnet så ringde de på Jouren, så de var bara att dra av sig våtdräkten och springa hem för att jobba lite.

När jag väl kom tillbaka ner till sjön så hade Maths och Björn redan simmat två varv, så jag kände mig sådär halvsugen på att simma ett varv själv. Björn lyckades dock övertyga mig, så jag drog på mig våtdräkten och körde ett varv runt sjön i lugnt och fint temp.

Grymt skön kväll, och känslan av att bara kunna simma satt kvar i kroppen sen i tisdags.

Kändes ganska skönt o ligga själv i vattnet o bara mata på.

Kort kvälls jobb med Hästen.

Emelie och jag tog en alldeles för sen löprunda för min del. Emelie har semester och går på en lite annan klocka än jag.

Men de var fortfarande riktigt varmt och skönt ute, kändes i benen att jag tävlat i helgen. men rundan flöt på men vart kortare än jag tänkt mig. Vilket inte gjorde mig något alls.

Dumt att stress träna bara för att så nära efter tävling.

Avslutade rundan med en liten spurt.

Sprang utan pulsband och klocka och bara njöt av kvällen och sällskapet.

Första passet sen Sövde tävlingen.

Måndagen var vilodag. Men nu var de dags att simma lite.

Bestämde möte med Björn och Maths vid Trekantssjön nere i Gröndal för att simma lite.

Det vart 1 varv runt sjön + lite till i de riktigt varma vattnet. Badplatsen var helt överfull med folk som måste trott att vi var helt knepiga när vi började kränga på oss våra våtdräkter.

Vi simmade på i riktigt lugnt och skönt tempo, kände inte alls någon press, utan passet skulle bara göras. Gillar känslan när man kan gå i vattnet och Crawlar + navigera 1700 meter utan några problem, man bara gör de.

Kommer ihåg när jag började simma för 2 år sen när jag orkade simma ca 25 meter och nästan dö.

Tävlings Rapport: Sövde Halvironman. De kan vara roligt även om det går dåligt.

Sövde, du varma sköna Skåne.

Kändes riktigt skönt att få tävla igen. Var ju tänkt att jag skulle tävla helgen innan, i Säter fick dock ställa in p g a av att jag hade jour och inte kunde lämna Stockholm.

Packningen kvällen innan avfärd gick mer eller mindre på rutin, utgick från den packlista jag utvecklade och förfinade under hela förra säsongen. Kändes bra att jag för en gångs skull hade lite koll på läget.

Resan ner till Skåne gick fort även om de var väldigt varmt, glad att vi hade AC i bilen, annars hade vi varit helt stekta. Vi tog ett snabb stopp i Örserum för att se starten i herr och dam klassen i Svenska mästerskapen i triathlon på olympisk distans. Dock stannade vi ingen längre stud.

Väl nere i Skåne gjorde vi oss snabbt hemma stadda i den den lilla stugan jag hyrt på en camping i närheten av tävlingsstart, liten stuga och många triathleter och saker. Men de var inge större problem, vi skulle ju bara sova där en natt.

Tror alla var lite orolig hur det skulle bli under morgondagen med tanke på de grymt varma vädret som hade dragit in över Sverige. Samt att det var Triathlon premiär för Björn + premiär för Tommy på lite längre distanser. Själv kände jag mig lika nervös som jag alltid gör, även om de kändes som jag hade läget under kontroll.

Kvällen avslutades med pizza och sen bums i säng, sov som en stock hela natten även om stugan var varm och full med folk.

Klockan ringde 06:00, då var de bara o hoppa upp o gnugga gruset i ögonen.

Började plocka ihop sakerna + göra i ordning cykeln för att åka ner mot tävlingsområdet.

Väl nere vid tävlings området så var de bara att ställa upp prylarna och göra sig i ordning för start. Kändes skönt att ha kört ett par tävlingar förra året, kändes lite som att man visste vad man höll på med. Cykel grejerna längst ut på handduken, löp grejerna innanför. Keep it simple.

Sen var de bara att gå på toa en sista gång och sen dra sig ner till start.

Solen gassade redan och de började bli riktigt varmt, och klockan var inte ens 10, så varmare skulle de bli.

Starten gick från stranden, sen runt en tvåvarvs simbana med varvning på stranden. Banan kändes kort, men skulle enligt arrangörerna vara 1930 meter.

Simningen gick riktigt bra för min del, tog de lugnt i starten och höll mig på min kant. hittade snabbt en klunga och summa med och tog mig utan problem runt de första varvet, även andra varvet gick riktigt bra, dock fick jag en redig kick över sidan från en medtävlande som bestämde sig för att sluta crawla och börja simma bröstsim.

Väl uppe i vattnet sprang jag den korta biten till växlingsområdet, satte på mig hjälmen/glasögonen skorna och tog min energi och rullade iväg.

Nu gassade solen på riktigt bra och det var väl här mina problem för denna tävling började, jag har nämligen aldrig klarat av värme, och ännu mindre presterat bra i värme.

Fick inte i mig den energi eller vätska jag skulle ha i mig, de var helt enkelt för varmt + att cykelbana var jobbig, den som påstår att Skåne skulle vara platt har fel. Ska väl inte påstå att de var några riktigt jobbiga backar, men de var rullande böljande backar precis hela tiden, kändes aldrig som jag fick in någon rytm eller lunk i cyklingen. Tog en flaska vatten på varje varv för o kyla av mig med, och försöka och få i mig sportdryck och energi, utan någon större framgång.

Gjorde en ganska medioker cykling på 02:54:32, kändes som jag hade mer och ge men de gick helt enkelt inte. Inget att tjura över, här skulle de växlas och springa.

Rackade cykeln, på med löparskor och kepsen + vätskebältet, sen var de bara och börja springa, dock vart de inte så mycket springande även om jag försökte.

De kommande 21 kilometrarna vart någon blandning mellan gång och löpning, spydde på första varvet efter de så fick jag i mig lite vatten och 1 gel + en burk Fanta jag fick av Emelie. Magkramperna vägrade släppa, men jag vägrade ge upp. i mål skulle jag och i mål kom jag, efter 6 timmar och 19 sekunder. Spurtade på riktigt bra sista km för att komma under 6 timmar och vad hade jag för de :).

Tiden vart inte alls den jag hade tänkt, jag har någon dröm om att köra en Halvironman under 5 timmar detta år. Denna tävling var dock inte min sub 5 tävling.

Även om loppen och tiden inte alls vart som jag hade tänkt mig, så är jag grymt nöjd över mig själ att jag tog mig i mål. Bara det var en stor seger och en bra pannbens övning.

Känns alltid som att jag är lite rädd för att jag ska ge upp så fort de börjar bli jobbigt eller göra lite ont, så de känns otroligt stärkande att bevisat de för sig själv.

Att det går att ta sig i mål även om alla mål har raserats och alla planer gått åt pipsvängen.

Nästa tävling är Kalmar Järnmannen, jag ber just nu till vädergudarna om svalare väder och mindre sol när startskottet går.

Nu ser jag fram i mot ett par veckor med mindre träning och mycket laddning tills de är dax igen.

Energi intag under tävlingen.

Cykel

1 falska Vitargo under cyklingen

¾ energibar

2 flaskor vatten jag hällde över mig.

Löpning

2 Gels på löpningen + vatten och en Fanta.

Målet under nästa tävling är att följa matplanen till punkt och pricka.